tisdag 13 januari 2009

När har alla ni tänkare där ute tid att få fram det ni tänker på?
Är det så att vissa människor tänker väldigt mkt & andra som jag
(i alla fall nu) bara är utan att reflektera över vad vi tänker
eller lever vi bara utan att tänka... Dock ibland fimns de där...
Funderingarna. Hur som jag funderar mkt på lycka... Vad är lycka? Hur
vet jag om jag är lycklig? Jag menar jag känner lycka mär jag hör
mina barn skratta. Sen då? Om jag har områden jag är olycklig över
är jag då lycklig? Vad mäter man mot? Hur gör ni?

Spontant inlägg från mobilen

7 kommentarer:

Mamma Linda sa...

Du har något hos mig om du vill.
Kram Linda

Anonym sa...

Intressant! Jag skrev hur jag tänker kring lycka på min blogg förra året:

http://stalkerlady.blogspot.com/2008/12/lycka-en-amatranalys.html

Kram!

Petra C sa...

Har inte tid. Men funderingar finns. Det gäller att fånga upp dem. Kanske inte "bara" för att skriva ner dem utan för att reflektera över dem.
Tror du behöver en kram. Be din man om en kram!

Lallis - liv och leverne sa...

Haha; ja. Nog kan man bli snurrrig när man snurrar in sig i sådana tankar.
:)
Lycka är brett.Och relativt tror ajg. Och i så mycket.
Men visst borde man väl kunna känna lycka i någon del av livet även om allt inte är på topp.
Ja, i det lilla då.
Men det är intressant. Mycket;)
Ja, Ladyn hade ju ett inlägg för ett tag sedan:) Det måste jag också in och läsa.
KRAM goa du!
/Lallis

Anonym sa...

Hm...ibland tror jag att man är lycklig om man inte funderar så mkt...när man börjar fråga är det oftast för att man känner att något behövs analyseras...så fundera på vad det är du önskar, som du inte har idag så ska du se att du kanske hittar det. Eller så är det så att vi människor aldrig blir nöjda hehe...kram på dig tjejen!!!

Mamma Linda sa...

Det var så lite så :-)
Jag ser också fram emot våran dag senare. Ska bli jättekul och skönt hoppas jag.
Ha det bra
Linda

Ingrid bloggar sa...

Jag känner igen mig... Lova att du meddelar mig när du hittat lösningen :)

Jag har aldrig haft mycket sk egen tid, men känt att den tid jag är hemma VILL jag vara med min familj. Samvetet, du vet..
En av lösningarna för mig blev att plugga kurser deltid på distans. Det blev något jag gjorde BARA för mig, och det var otroligt vad det fanns roliga kurser därute...

Annars tror jag på att man skall stressas upp så lite som möjligt av det man inte kan påverka, ex att barnen blir större (ja vet, löjligt, men tyvärr ännu en samvets-grej)

Som sagt, jag hör av mig när jag vet svaret...

/ingrid