lördag 10 januari 2009

Ljud och livet

Idag har dagen gått i teknikens tema...
Vi var iväg o tittade på ett surroundsystem.
Vårt önskemål var att det skulle gå att bygga ut med flera högtalare
obegränsat och att det då går att spela olika saker i olika rum.

Det lutar åt en förstärkare från Harman Kardon AVR 355 för den som är intresserad.
Från Harman Kardon finns oxå lösa displayer som man sen kan montera i olika rum för att
styra med... såå häftigt :-)

Surroundsystemet till tvn lutar oxå till ett från Harman Kardon HKTS11 dock fanns
detta endast i silver eller svart... hmmm knepigt.
Vi var inne på ett från Bose men enligt BRL kickar Harman K Bose med hästlängder.

Är det ngn med erfarenhet av Ljud så tipsa gärna om Bose kontra Harman K

Lillebror drar sig fram på golvet nu så snart kommer det bli ett evigt passande när han far fram över golvet :-).

Vi köpte en ny hjälm till Storebror idag, han älskar ju att åka snow racer och vi hade ju tänkt att
köpa en likadan som vi har till honom på dagis men så fick vi se en urläcker hjälm från
Salomon den kunde vi inte låta bli :-).

Jag själv känner mig väldigt trött och har gjort det nu en tid... där av inte lika täta inlägg.
Funderar mkt kring livet och speciellt på mitt framtida yrkesliv...
Jag känner mig inte lycklig i min situation just nu, jag älskar min familj och vårt hus och allt det där men jag känner att jag själv försvunnit på vägen hit!
Livet måste väl innebära mer? eller? tar det slut nu när man har barn o är gift? är man ego för att man själv vill fortsätta leva, uppfylla drömmar ja göra saker just för att man själv är i behov av det?
I bland när jag står på ute på altanen funderar jag på jaha vad ska jag göra nu och allt känns bara helt tomt... jag kan inte riktigt beskriva känslan.
Hmm undrar om man har ngn ålderskris eller vad sjutton som pågår.

Nu ska jag snart krypa i säng för det är min natt med lillebror och han är ff jobbig så
jag kan förvänta mig en natt med lite sömn.

Kram på er där ute och tack alla ni som kommer hit och kikar in trots att jag varit dålig på att skriva ngt på senaste

6 kommentarer:

Ullis/Leva på landet sa...

Livet går ju upp och ner ibland. Men det är självklart att livet för en själv bara tar slut för att man har sin familj och hus. Man måste ju fortsätta att leva och göra sådant man tycker är kul , men det blir ju inte alls i samma utsträckning som tidigare. Det kan i bland bara räcka med en fika med en kompis utan barn för att det ska kännans jättebra. Hoppas verkligen att du kommer att må bättre snart.

Kramar Ullis

Nicole sa...

Hoppas att lillisen blir nöjd igen! Kanske öronvärk? För lite nattsömn gör ju ingen glad.
Nä, inte ska man glömma sig själv "bara" för att man fått barn. Man måste alltid få ha drömmar, en del förverkligas, andra inte...Hoppas att du hittar rätt i tillvaron snart!

Paula sa...

Jag tror jag vet hur du känner dig. Jag känner likadant det går inte riktigt att beskriva känslan.. Men jag tror iallafall i mitt fall så har jag haft för lite eller ingen egentid alls. Nu skall jag ha mer tid -09. Har faktiskt blivit riktigt ego.. nja kanske inte men iallafall...

Anonym sa...

AB Familjen kan mycket väl "ta över" ibland, så man glömmer sig själv på vägen.

Lite tips: Själv har jag blivit allt bättre på att stjäla amå stunder för att ladda batterierna. Tänk efter vad du allra, allra helst vill! Planera sedan in det och gör det! Kanske bara en ensam promenad på 20 minuter, en stund med en bok, en stund på gymmet, lite pysslande i form av målning eller stickning? En kväll i månaden med väninnor eller bio? En kurs med helt ny aktivitet? Lite självklara råd kanske, men så här gör jag ...

Lycka till!

Mamma Linda sa...

Lilla vännen. Förstår precis, jag har själv förlorat lite av livsgnistan, känns det som. Lever för alla andra bara, medans man själv förfaller.
Vi tar en dag eller en kväll och hittar på nå´t, du och jag. Om du vill?

Kram på dig
Linda

Ingela la la sa...

Lustigt, eller inte lustigt..men jag har exact samma känsla. Som att jag sitter "fast". Eller jag kan inte heller förklara. Den känslan kommer och går hos mig, men ger mig alltid dåligt samvete.. För det är ju inte så att man inte älskar sim man och sina barn..

Hoppas det känns bättre snart!

Kram Ingela