fredag 12 december 2008

Vänskap & Grannskap

Satt just och tittade på en repris på desperate housewifes och började fundera...

Jag har som jag kanske sagt tidigare ganska få vänner, detta är dels för att jag är inflyttad men även ngt jag valt.

Samtidigt kan jag inte annat än ibland känna att det vore så roligt att vara ett tjejgäng som sågs regelbundet.

Att fika, lucha eller varför inte bubbla eller ngt samtidigt som man pratar om allt och inget. Lite tid för annat än barn och vardagsbestyr.

Eller som den typen av grannskap som de verkar ha i USA... här är det inte mer än att man ses ibland på somrarna kanske grillar i hop vid ngt tillfälle men sen är det inte mer. Hur har ni det i ert område?? Har ni en tjejliga som ni träffar?

5 kommentarer:

Lady Stalker sa...

Tjejligor är underbart! Hade en för många år sedan, via min mammagrupp på BVC.

Nu är jag med i en "klubb" som ses en gång i månaden, dricker vin, äter gott och pratar. Vi ses hemma hos varandra och turas om att bjuda. Helt fantastisk idé! Och såååå trevliga människor.

Men det där amerikanska umgängessättet i komediserierna tror jag är rätt överdrivet. Som "Vänner". Har man inget annat för sig än att hängda i stammissoffan på stammiscaféet?

Vill du starta ett eget tjejgäng som mitt, räcker det med att ni är tre stycken som alla vill. Så bjuder var och en in tre medlemmar.

Kram!

Ullis/Leva på landet sa...

Så kul att du vill vara med och tävla. Har det precis om du. Inte speciellt många vänner som jag träffar. Är också inflyttad, medn det var mer när barnen var små. Nu är det bara så skönt att få vara hemma och ha det skönt när man väl är ledig. Mina barn har ju blivit större så jag har igen börjat att försöka göra lite annat som fikat med Stina o Lisa i måndags.

Lycka till i tävlingen och ha en bra helg!
Kram Ullis

Lallis - liv och leverne sa...

Jag tänker nog som du precis:)
Och visst hade det varit mysigt med lite mer gemenskap än vad det faktiskt är på de flesta håll.
En fin lucia önskar jag dig.
Kram Lallis

Anonym sa...

Så sant, så sant. Visst har jag kompisar som jag träffar hyfsat regelbundet, men ingen i närheten som jag kan göra något med at the spur of the moment!

Grannarna känner vi inte, men å andra sidan har vi ingen i omedelbar närhet, inte på höravstånd, bara synavstånd när de kör förbi på väg till sig.

Där Rosor Aldrig Dör sa...

Det vore verkligen kul att ha ett tjejgäng att umgås med..själv så har jag knappt några vänner alls, bara några ytliga å de är ganska trist. Jag är också inflyttad, bott här istan i tre år nu.
Visst det har man ju sig själv att skylla men de är inte så lätt alla gånger att träffa nya vänner, i varje fall inte för mig.
Så jag förstår precis hur du menar. Har drömt många gånger om detta =)

Såg här om veckan i Annonsbladet att de var 4 tjejer som hade en pysselklubb, guud va skoj tänkte jag, det vore nå´t det.
Men har man inga vänner så är de ju kört :(

Tuuur de finns goa bloggvänner som man kan byta ett par ord med då å då =)

God Jul!!!
Kraam från Benita