Känsliga läsare varnas!!!!!

Som ni vet var jag sjuk för ca en vecka sedan och vi trodde alla att jag hade fått en släng av magsjukan eller ngt influensavirus eller liknande som orsakade kramper på vänster sida nere vid äggstocken och som strålade bak om ryggslutet. Detta gick över på ett par dagar och det var det... trodde vi.

Igår ca 11:30 kom samma lustiga vågande illamående krypande och jag kände genast igen känslan, trodde att jag kanske behvöde gå på toaletten och gjorde så. Sen lika plötsligt som förra gången kom kramperna i magen men den här gången föll jag ihop på golvet brevid babygymmet där W log för att kunna klappa min gråtande lille W. Storebror E for runt mig ovetande om den enorma smärta jag kände. Jag visste att min man absolut inte kunde åka ifrån jobbet då de den här helgen bara är två som jobbar när de brukar vara 4 för att flera är på kurs. Jag ville absolut inte störa F o f för den senaste tiden har vi tagit väldigt mkt av deras tid i anspråk.

Efter en massa velande om hur jag skulle kunna göra, vem jag skulle kunna ring till om hjälp orkade jag inte mer utan skrev ett sms till farmor där jag bad om hjälp för att det gjorde så ont! Farmor ringde upp mig och frågade - Gumman gör det så ont?? Jag kommer på en gång. När farmor kom kunde jag inte resa mig utan låg på golvet och kved av smärta och farmor ringde genast till 112.
Vi väntade i ngt som kändes som en evighet och jag tänkte hela tiden bara - Låt mig sova - Ta bort det. Det tog nog inte ngn lång stund för ambulansen att komma det var säkert mitt perspektiv som var lite snett om ni förstår. De beslutade att jag skulle åka in till Falun lassarett och så blev det.

Ute i ambulansen fick jag berätta och beskriva medans skötaren skulle sätta en nål på ovansidan av handen på mig. Jag är väldigt rädd för nålar och har varit det så länge jag minns. Skötarens kollega säger då vad bra att ... är så duktig på att sätta nålar. När han sätter den så spricker givetvis det blodkärlet så han får sätta ett nytt i armvecket. Vi börjar färden mot sjukhuset och jag får morfin mot min olidliga smärta. Jag blir ur och illamåeende men smärtan avtar inte speciellt mkt så jag får en hästdos som han kallar det. Väl framme får jag träffa en läkare samma gynläkare som skrev ut mig när jag hade mitt snitt med lillebror. Han gör ett ultraljud och tar en massa bilder som han ska visa sin kollega och konsultera. Han ser i alla fall att jag har vätska i magen så ngt är det men vad?.

Det kommer in en skötare som ska ta en massa prover som tur är kan han ta de prover han behöver via den nål som redan sitter *pust* Sen körs jag upp till avdelningen där jag få ligga och vänta på provsvaren (graviditet, utomkveds och en massa annat jag minns inte det är lite snurrigt)


Farmor ringer visst till min man och berättar att jag fått åka in och där står han i världens rusch och som han beskrev det blev så rädd att han trodde han skulle börja gråta. Han samlar sig och pratar med sin kollega och ja det finns inte mkt annat han kan göra än att åka och lämna jobbet.

Kl 17:00 kommer min älskling till mig tillsammans med farfar och vi vet ingen mer än att vi väntar på provsvaren.


Efter en liten stund kommer en jättetrevlig sköterska, ni vet en sån som får en att fundera på karriärsbyte, in och berättar att graviditetstestet var negativt och utomkveds visar det heller inget på däremot hade jag för högt antal vita blodkroppar som tyder på ngn infektion. Hon meddelar att läkaren och hans kollega tittat på bilderna och de var säkra på att det äggstocken inte heller vridigt sig som var en annan sak som kunde vara problemet. Jag får ligga kvar i väntan på läkar bytet och sedan ska jag få träffa den nye läkaren. Jag fick fullkomligt tvinga min man därifrån för jag visste att vi kommer få vänta länge och det är bättre att han är hos killarna och lite ego tänk oxå för jag orkade kanppt vara vaken :-)

Den här nya läkaren fullkomligt utstrålar pondus och har en bestämdhet i rösten som man liksom bara känner att man tar order från. Han gör en gynundersökning igen och nu har jag åter dessa enorma smärtor. - Jaha du det verkar inte som om du kommer härifrån idag utan en titthålsoperation för med den här smärtan du har kan vi inte låta dig gå säger han. Tillbaka till salen och där får jag operationskläder och nu kan jag bara ligga och vänta. Kan tillägga att jag inte ätit eller druckit ngt sedan tidig morgon och då åt jag bara en lussebulle så jag känner mig lite matt.

ca kl 21:00 kommer narkosläkaren och berättar att det snart är dags och jag har fått väga mig inför narkosen osv och det i sig mina vänner var ett dystert besked... diet väntar.

kl 22:43 får jag äntligen rullas upp minns det för då skrev jag ett sms till min man att nu är det dags. Får flytande valium uack smakar bra illa kan jag meddela. Minns att jag rullas upp och det klistras lappar på bröstet och ngn säger att nu ska du få somna in så väcker jag dig sen när allt är över, sen tar det inte ens en sek känns det som så vaknar jag upp liggandes i ett rum på vad jag antar är uppvaket. Sen har jag tappat tid och rum och händelserna är som små fragment men jag minns sen att jag ligger nere i mitt rum för att skriva till min man att nu är det klart och det måste jag ha försökt få till under en längre tid för jag minns att jag tappar mobilen flera ggr och att ajg smonar och vaknar och tänker ja just det jag skulle ju skriva hahaha snurrig kan jag lova. Hur som helst har jag visst inte lyckats få iväg mitt meddelande och vid kl 05:00 ringde min man oroligt in till avdelningen för att höra och av ngn anledning vaknar jag och tänker direkt på detta sms och skickar det till honom kl 05:17 läskigt va? vi är som ett min älskling o jag!

Idag sedan fick jag träffa läkaren han frågade om jag fått veta vad som gjorts och nej det hade jag inte i detalj. Ja sa han det var en utmaning du gav oss... du hade en sammanväxt från naveln och ner efter snitt och blindtarmsoperationerna du gjort som vi först fick lossa upp. Sedan hade din vänstra äggstock och äggledare vridigt sig två varv och var uppsvullen som en tennisboll -Hur stor ska den vara då frågar jag? han visar mig ngt som ser ut som en femkrona eller pingisboll. Den kunde vi dessvärre inte rädda utan den fick vi operera bort. Så nu mina vänner har jag bara en äggstock tur att man har de barn man tänkt sig :-).


Sen hade du en tvillingcysta och det här mina vänner lät som ngt konstigt som jag inte fick grepp om vad det var. Tydligen kan dessa cystor producera naglar, tänder och hår styrs på ngt konstigt vis av hormoner så min var visst riktigt hårig uack vet ni vilken bild jag fick i huvudet när han beskrev? The ring tjejen med det blöta toviga håret *asg*. Ja den tog de då så klart (tack o lov) bort. Sen hade jag visst en muskelknut i livmodern men den var visst inget allvarligt.

Ja så nu sitter jag hemma och ska lägga mig i soffan och vila upp mig, jag behvöer bara ett par dagars vilande och avstå från bärande så det är ju tur att det inte behövs mer läktid än så i dessa tider!


TACK för min kära familj som finns vid min sida och de var min räddning för jag vet inte hur jag hade klarat mig ur allt utan dom.


Idag är det som bekant andra advent och kunde min son fått en bättre present i säcken för denna dag att bearbeta händelen med än den här


















Är allt förutbestämt??